Oscar Diös, Jumbo Hostels ägare och vd, möter upp i det lilla cafét intill receptionen. Vi slår oss ned i två knalloranga fåtöljer och dricker automatkaffe. Caféets utbud är knappast rikligt men erbjuder lättare mat och dryck. Där finns också en mikrovågsugn för de gäster som föredrar att värma egen mat. Allt enligt traditionellt vandrarhemskoncept.
Men det är också en av de få saker som påminner om ett "vanligt" vandrarhem. Golven är täckta av blå heltäckningsmattor. Gästerna tar av sig skorna i receptionen och byter dem mot de lånetofflor som finns placerade i en korg. Personalen är klädda som flygvärdinnor och stewards. När Flygtorgets reporter checkar in pekar receptionisten ut vägen till duschrummen med samma gester som används vid säkerhetsgenomgången inför en flygresa. Armarna rakt ut, händerna vinklade åt sidorna.
Oscar Diös berättar att han i grunden inte är "flygmänniska" men genast blev intresserad när en av hans kompisar som arbetar på Arlanda berättade om den gamla jumbojeten som var till salu. Han får fortsättningen att låta så enkel:
- Varför inte? tänkte jag. Jag tog kontakt med de amerikanska ägarna, skissade lite och köpte planet.
Den exakta köpesumman vill han inte nämna, men jämställer det med priset för "en villa i Stockholmsområdet". Renoveringskostnaderna beskriver han som priset för "fyra, fem villor i Vaxholm".
Oscar Diös som sedan tidigare äger Uppsala vandrarhem berättar att han länge sett ett behov av ett prisvärt boende i närheten av Arlanda. Resenärer som ska med tidiga morgonplan väljer ofta att mellanlanda i Uppsala och måste ordna med resan till Arlanda tidigt, tidigt på morgonen. Att bo förhållandevis billigt alldeles intill flygplatsen borde enligt honom vara den ultimata lösningen. Han beskriver tillströmningen som god, och bekymrar sig inte nämnvärt över lågkonjunkturen.
En av hotellets åtta anställda, receptionisten Farhana Gaya, berättar att hon sade upp en fast anställning på Scandic för att börja arbeta på Jumbo Hostel. Hon såg det blivande vandrarhemmet första gången i oktober i fjol.
- Det var helt tomt här då. Jag funderade på hur det skulle gå, säger hon. Men sedan gick allt väldigt snabbt.
Farhana Gaya berättar att intresset för vandrarhemmet varit stort, framförallt från utlandet. Den dag Flygtorget är på plats är även en Schweizisk reporter ombord. Han har flugit till Sverige enkom för att bo, och skildra Jumbo Hostel, under en dag. Han promenerar runt i planet, varv på varv. Kameran smattrar nästan oavbrutet.
- Många som arbetat på Boeing har också kommit hit. En gång kom det hit en man som jobbat just på det här planet. Han tyckte det var så spännande att se, tillägger Farhana Gaya.
Renoveringen av planet gick förhållandevis smidigt, berättar Oscar Diös, men antyder samtidigt en viss kamp mellan tre viljor; funktionalitet, design och det som är praktiskt/opraktiskt. Kompromissen kallar han "funktionsdesign". En nypa av det ena, en nypa av det andra.
- Vi fick börja med att isolera ytterskrovet. Sedan byggde vi innerväggar och det var lite klurigt eftersom alla gipsskivor måste vara böjda. De speciallösningar vi fått göra har vi sedan löst på plats.
Inredningen är stilren och enkel. Genomgående färger är vitt och blått. Det konferensrum som finns ombord inrymmer åtta platser och är möblerat med de ursprungliga flygplansstolarna. Förutom de 24 ganska enkla rummen är cockpiten ombyggd till en svit.
De närmaste planerna handlar om att bygga ytterligare fyra rum genom att använda jumbojetens motorutrymmen. Likaså kommer planets ena vinge att öppnas för besökare och gäster under våren. En gångväg ska byggas, där man gå ut på själva vingen. Likaså finns tankar på att utnyttja en del av den 12 000 kvadratmeter stora gräsytan runt planet för att bygga ett café utomhus.
Reportern sover djupt och drömlöst under natten. Det faktum att ingen av gästerna bär skor gör att planet är väldigt tyst, med undantag för ett knappt hörbart susande från ventilationssystemet, som på något sätt påminner om de svaga ljud som kan skönjas vid en riktig flygning.
Känslan av att faktiskt vara ute och flyga förstärks ytterligare morgonen efter. Alla som beställt frukost hämtar den själva i en kyl. Måltiden är som på vilket plan som helst; en liten bricka fullproppad med smörgås, juice, fruktsallad och plastbestick.
Det är dags att checka ut och återigen slås av den smått komiska kontrast det innebär att se konventionella SAS Radisson på andra sidan vägen. Den släta fasaden, entrén med blankputsade glasdörrar.
Men innan det är dags att klättra ned för de spiraltrappor som leder gästerna ned till marken igen känns en sista fråga till Oscar Diös oundviklig:
När du köpte planet: hur många gånger fick du höra att du var galen?
Oscar Diös
- Några gånger... svarar han dröjande.
Och ler brett.
Foto: Jumbo Hostel och Lotta Isacsson.
FAKTA JUMBO HOSTEL:
Flygplanstyp: Boeing 747-200
Tillverkningsår: 1976
Antal rum: 25
Antal bäddar totalt: 85
Antal bäddar per rum: tre, i våningssängar
Storlek på rum: cirka 6 kvm, med 3 m i takhöjd
Boendepriset: allt från några hundralappar till 2 500 kr (sviten)
Hemsida: www.jumbohostel.se